jag vet inte vart jag ska börja eller sluta. vet inte ens varför jag skriver, men nu har jag en väldigt stor sorg inom mig, jag har ont i hela kroppen och vill helst bara försvinna. tårarna flödar, huvudet dunkar av tankar och trötthet. jag vill ha dig nära, jag har sagt det förr och säger det igen, utan dig går det inte, det gör inte det. du är den som alltid finns där, den som får mig att må bra, du har alltid dina armar öppna för mig och låter mig alltid värmas av den.utan dig vet jag inte ritktigt vad jag skulle ta mig till, du har funnits för mig natt som dag, dag som natt det här senaste halvåret och utan dig, alltså jag vet inte vad, det skulle kännas som om jag förlorade en del av mig. åh att kärlek ska vara så svårt. jag önskade jag bara kunde knäppa med fingrarna och få min dröm i uppfylese. att bara få skryta om att du är min pojkvän, och hur lycklig jag är med dig.
liksom låt mig vara lika lycklig som jag var den dagen du blev min, jag bar alltid ett stort leende i skolan hur mycket jag än hatade det, hade mitt leende på läpparna hur arg jag än var, bara för att visa dig hur mycket du betydde för mig, hur mycket jag ville dela allt med dig.
men inget blir som man tänkt sig, och nu är det som det är. och jag är så grymt ledsen för allt dumt jag gjort, det känns som att jag är det stora problemet. förlåt.
men hur det än blir så kommer jag alltid tycka lika mycket om dig. du är underbar hjärtat.
förövrigt så vill jag tacka matilda för en mysig kväll, puss på dig hjärtat.
/ carolina josefine 
