always forgive,but never forgot

jag hatar att jag bara bär allting inom mig. att jag aldrig bara låter det flöda ut! du får mig bara att härda, att hålla det som en stor klump i magen! jag vågar inte säga nånting, för tänk så blir det fel, tänk om du tar allt på fel sätt. jag vill verkligen att allt ska kunna vara som förr, eller alltså förr & förr. jag vill bara kunna vara din vän, men liksom hallå? hur ska det gå...vi har aldrig vart vänner. allt gick ju så fort? det dröjde inte mer än någon vecka så blev det vi, vi hann aldrig riktigt med att vara vänner. och nu då? hur ska det bli nu. vi måste ju gå vidare. vi säger dock att vi ska vara vänner. men hur då? vi vet ju inte hur vi ska vara mot varandra, det blir som en stor krock. det är nånting som blir fel..vi träffas nästan på samma sätt som om vi vore ett.  & visst det tackar man väl inte nej till. eller jo till slut. allt blir så fel och varken du eller jag kan gå vidare. även om det inte är det jag vill så får det la bli så. vi kan ju inte leva såhär?  du ska snart ta ett steg in i "vuxen livet" och då gäller det att ha båda fötterna på jorden och verkligen ta tag i sitt liv. därför ger jag dig den tiden nu. det blir nog bäst att vi får vara ifrån varandra tills den dagen du kan säga att du verkligen inte vill längre & att du inte har några känslor kvar. eller tvärtom vilket jag tvekar stort på! men som sagt. älskade bästa vän, jag gör detta för din skull!
jag vet inte vad jag skulle göra utan ditt stöd och din närhet. vi är verkligen så lika och allt är bara så bra med dig. 
P.S i love you <3

 nu var det sagt och det var så skööönt