det känns som att dagarna bara paserar förbi, och du & jag blir ett minne blott. Vi har sagt tillsammans klarar vi allt, vi säger att vi är bästa vänner, att hur lång tid det än går så vet vi vart vi har varandra. Men jag vet inte riktigt längre, det känns verkligen som att vi får allt större och större mellanrum mellan oss. Jag vet inte hur jag ska agera, allting känns bara omöjligt. Du har så mycket framför dig, det är alltid nya saker på våra fronter, men aldrig tillsammans, det känns så tomt. Jag borde egentligen säga någonting till dig om det här, inte bara sitta och skriva en massa skit. Men jag har aldrig fått tillfälle och när jag väl fått det så försvinner alla ord ifrån mitt huvud, allt blir till mummel. Jag är ledsen att allt blivit såhär, men jag vet helt enkelt inte om det går att göra någonting åt, vi är självupptagna på varsitt håll? det låter så sjukt, det var ju du & jag mot världen, du är min soulmate. Men just nu hjärtat, just nu känns allt bara så förjäkligt. Jag saknar dig, jag saknar det vi hade, jag saknar oss? Helt ärligt vet jag inte ens varför jag känner såhär, kanske för att det är tufft just nu och jag inte känner att jag har dig på samma sätt som jag haft dig. tillsammans skulle vi klara allt?
jag vet att du kommer bli besviken för att jag inte tar det face to face. förlåt! jag älskar dig
