always forgive,but never forgot

Vissa dagar kan det bli lite för mycket tankar, det är alltid någonting som saknas i livet. Det jag känner att jag saknar mest just nu är närhet. Jag har nästan alltid haft närhet från någon och då menar jag inte vem som helst utan  jag menar självklart närhet från någon man delar känslor med. Det har aldrig vart något jag bekymrat mig för innan, jag har alltid trott att jag skulle klara mig lika bra med närhet som utan. Men vilket jag nu insett är helt fel. Det är beroendeframkallande så det sjunger om det. Sen mitt senaste förhållande tog slut har jag nästan var eviga dag sovit med någon av mina vänner, för att överhuvudtaget få lite sömn och för att få känna någon slags närhet. Utan det känner jag mig helt förtvivlad,jag kan ligga och gråta flera timmar utan anledning, och bara känna massa ångest och liknande. Det kanske låter helt ofattbart men för mig har det blivit såhär, kanske för att jag alltid vart för bortskämd med närhet ända sedan jag var ett litet barn.  Men nu känns det som att det inte bara är för att jag får ångest och inte kan sova om nätterna  jag saknar att ha någon brevid mig, utan för att få kärlek. Man vill alltid ha lite extra kärlek på vintern när det är grått och mulet. Vilket jag känner nu!

fan vilken smörja detta blev. men ah! ni behöver inte läsa.