always forgive,but never forgot

sitter och tänker tillbaka sisådär 5 år. då jag flyttade till oxelösund! då jag älskade denna staden och brann för min omgivning jag hade här, kommer även ihåg att mamma sa till mig att vi skulle kolla på boende i nyköping igen. Jag tror aldrig jag varit så arg på min mor som då, jag hade ju hela mitt liv här tyckte jag. Men när jag nu ser tillbaka på den situationen ångrar jag att jag inte ville flytta dit. Oxelösund är långt ifrån allting, skolan, stan, vänner osv. Men fördelarna är att det är mysigt, man behöver inte behärska sig ute på gatorna, inte tänka på någonting i stort sätt. tummen upp eller ner, ja det får ni avgöra själva

tänker även på alla mina vänner jag hade då. Alla man delat så mycket minnen med, vänner man aldrig skulle skiljas ifrån, som man nu inte hör någonting ifrån. Fast okej jag tror faktiskt att det nästan alltid kommer vara så, man förändras ju med åren och man kanske upptäcker andra sidor hos sina vänner som man inte längre tycker om. Fast å andra sidan kanske jag aldrig haft en verkligen "bästa vän" eftersom att vänskapen oftast dött ut? Jag kanske inte vet hur min själsfrände är. Jag kanske är för osäker på mig själv för att hitta någon som mig. Ja jag vet inte. Vänner kommer och vänner går, vissa gamla vänner kommer även tillbaka. Gud vad jag grubblar denna kväll.

Tänker även tillbaka på första gången jag träffa dig, ja det var väl fem år sen nu. Från första början har jag sett någonting i din blick. Vi har haft våra flirtar genom åren, alltid varit mer eller mindre intresserade av varandra. Allting med dig har alltid känts så bra, men jag har aldrig vågat kämpa, alltid varit rädd för dina reaktioner, lever hellre med allting ogjort än att få det gjort, för att bli sårad av dig skulle inte gå. Så är det bara. Då vill jag hellre drömma om oss. Våran kontakt har alltid gått i vågor. Men när vi väl börjar att prata så känner jag mig som världens lyckligaste, känns hur skumt som helst. Jag borde inte bli lycklig, inte på det sättet jag känner mig lycklig. Alla gånger du haft flickvän har jag önskat att det varit jag. Det är så hemskt egentligen. Men det är sanningen. Det är aldrig någon som vetat vad jag riktigt känner för dig om man nu kan säga så utan att folk ska missupfatta det. Du är en dröm som aldrig kommer bli sann. Pratar till dig som om du direkt skulle förstå att detta är om dig. Men som sagt, inte ens du vet!

nej nu har jag grubblat färdigt för ikväll. jag vet vad som måste göras. och ändå ligger jag kvar här!
jag vill inte spara min längtan, men aldrig fått min talan. jag döljer en sanning och väntan leder ingenstans.
så tack och hej puss och shohej